(null)

Jag hade velat skriva rubriken med ett utropstecken istället för ett frågetecken, för igår hade vi 21 grader varmt och strålande sol här och jag som varit frusen in på benen började faktiskt tina. Men, detta är fortfarande Missouri och därför vågar jag inte säga något med säkerhet, och därför blev det ett frågetecken istället. Bilden är ett försök till att fånga fotbollsstadion och en del av campus i solen, genom ett tonat fönster, så resultatet blev ju sådär. Det den däremot fångar är alla bilar som står parkerade en vanlig skoldag och är det något amerikanerna gör så är det att köra. Även om det är gångavstånd. De kör. Alla har en bil, för alla kör, överallt.

De senaste dagarna har jag haft en väldigt jobbig känsla om att tiden går alldeles för fort. Det är bara två månader kvar tills terminen är slut och jag vill bara pausa allt och hinna njuta och uppleva så mycket som möjligt. När jag åkte hit tyckte jag det var jobbigt att jag skulle lämna alla där hemma, men jag tänkte inte på alla underbara människor jag skulle träffa här. Och de måste jag lämna efter endast 5 månader, och vem vet om och när jag får träffa dem igen? Och även om vi ses igen så kommer det ju inte vara såhär, på MoWests campus, skrattgråtandes i matsalen eller halkandes nerför en kulle på en isdag. Jag var helt övertygad om att det jobbigaste med min utbytestermin skulle vara att vara borta hemifrån. Nu när jag är här så vet jag att det jobbigaste kommer vara att säga hejdå. 

Men när det väl är dags att säga hejdå så är det också dags för att åka till San Fransisco och träffa syrran, som jag då inte kommer ha träffat på nästan ett år, för att sedan resa vidare till Hawaii och avsluta med några dagar i New York! Och när vi sedan kommer hem ska det bli så himla roligt att få träffa familjen, djuren och mina vänner som jag önskar att jag hade kunnat dela denna upplevelsen med! 

Så som ni förstår så är det en väldigt bittersweet känsla jag har av att tänka på att det här kommer ta slut! Men det är ju en del av det, och jag ska försöka att inte tänka på det förrän det är dags! Istället ska jag försöka jobba på det här med att pausa tiden och njuta av varje sekund!

(null)
(null)
(null)
(null)

Hoppas ni håller er varma där hemma i snön, puss & kram!

Vår?

Allmänt Kommentera


(null)

Jag hade velat skriva rubriken med ett utropstecken istället för ett frågetecken, för igår hade vi 21 grader varmt och strålande sol här och jag som varit frusen in på benen började faktiskt tina. Men, detta är fortfarande Missouri och därför vågar jag inte säga något med säkerhet, och därför blev det ett frågetecken istället. Bilden är ett försök till att fånga fotbollsstadion och en del av campus i solen, genom ett tonat fönster, så resultatet blev ju sådär. Det den däremot fångar är alla bilar som står parkerade en vanlig skoldag och är det något amerikanerna gör så är det att köra. Även om det är gångavstånd. De kör. Alla har en bil, för alla kör, överallt.

De senaste dagarna har jag haft en väldigt jobbig känsla om att tiden går alldeles för fort. Det är bara två månader kvar tills terminen är slut och jag vill bara pausa allt och hinna njuta och uppleva så mycket som möjligt. När jag åkte hit tyckte jag det var jobbigt att jag skulle lämna alla där hemma, men jag tänkte inte på alla underbara människor jag skulle träffa här. Och de måste jag lämna efter endast 5 månader, och vem vet om och när jag får träffa dem igen? Och även om vi ses igen så kommer det ju inte vara såhär, på MoWests campus, skrattgråtandes i matsalen eller halkandes nerför en kulle på en isdag. Jag var helt övertygad om att det jobbigaste med min utbytestermin skulle vara att vara borta hemifrån. Nu när jag är här så vet jag att det jobbigaste kommer vara att säga hejdå. 

Men när det väl är dags att säga hejdå så är det också dags för att åka till San Fransisco och träffa syrran, som jag då inte kommer ha träffat på nästan ett år, för att sedan resa vidare till Hawaii och avsluta med några dagar i New York! Och när vi sedan kommer hem ska det bli så himla roligt att få träffa familjen, djuren och mina vänner som jag önskar att jag hade kunnat dela denna upplevelsen med! 

Så som ni förstår så är det en väldigt bittersweet känsla jag har av att tänka på att det här kommer ta slut! Men det är ju en del av det, och jag ska försöka att inte tänka på det förrän det är dags! Istället ska jag försöka jobba på det här med att pausa tiden och njuta av varje sekund!

(null)
(null)
(null)
(null)

Hoppas ni håller er varma där hemma i snön, puss & kram!